Man behöver inte åka utanför Sverige för att få vackra vyer. Den senaste veckan har vi njutit av Sveriges natur samtidigt som vi har plågats av de isande vindarna och den molniga himlen. Solen har den senaste tiden ofta lyst med sin frånvaro men i skrivande stund tittar den fram och värmer oss lite.
Vi har njutit av vårens vackra blommor som gullvivor, vitsippor och den underbart doftande liljekonvaljen som precis slagit ut där det är solsida. Vi har bakat en hel del, både matbröd och vetebröd för att få de kalla dagarna att gå fortare. Det är lätt att dra sig för att gå utanför dörren när det knappt är 10 grader ute och kylig vind, men vi har bylsat på oss och tvingat oss ut i naturen de flesta
dagarna på både kortare och längre promenader.

Vårtecken.
Vi har kunnat sitta ute en dag och fikat under den senaste veckan. Men det var kallt!

Vi har spenderat tid runt sjön Yxningen där Tinas rötter finns och spanat på rådjur, dovhjort, kor, hästar, får, ormvråk, häger, svanar, vildsvin, harar… Vi har gått på gamla traktorvägar, upptäckt nya fågelsjöar på gamla släktmarker, återupplevt gamla cykelvägar från barndomen och traskat runt i Åsens naturreservat.

En nyligen anlagd fågelsjö nära Yxningen. Två svanar hade hittat dit.
En kåta i Åsens naturreservat. Här fanns ett litet förråd med torkat kött till hungriga och plåster till sårade.

Utanför kåtan som man kan elda i finns ett litet skjul med ved och strax intill en brygga ut på den intilliggande gölen. Det är en riktig idyll, nära vägen men långt ut på landet. Det finns plats för åtminstone 3 husbilar på parkeringen intill naturreservatet. Det finns inga skyltar just för husbilar eller camping men här i Sverige kör vi ju på den älskade allemansrätten så det är bara att njuta av den vackra platsen i ett dygn. Ett tips kan vara att undvika att åka vägen via Hannäs som är ganska bulig och guppig. Vägen via Rumma är mycket bättre och bred nog att möta även större fordon med lite finess.

Grillplats och brygga utanför kåtan i Åsens naturreservat.

I naturreservatet står en gammal ek från Gustav Vasas tid. Tyvärr dog den 2012. Man har sågat av grenarna som säkerhetsåtgärd men stammen tronar fortfarande vid den vackra ängsmarken, märkt med en krona. För den som gillar “Geocoaching” finns en skatt begravd här.
Runt om i naturreservatet finns många olika sorters granar och träd att inspektera och man kan fortfarande se husgrunden från gården som fanns här på 1800-talet.

Resterna av en kolmila i naturreservatet.
Ett gammalt kläckeri för gäddor byggt rakt över en bäck.
Flera gölar hade dessa system där vattennivån regleras och överflöd skickas vidare till nästa bäck och göl. Längst ut på bryggan stupar ett flera meter djupt tomrum ner i gölen med ett rör i botten som skickar vidare vattnet.

4 kommentarer till “Östergötlands landsbygd.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *