Redan vid reseplaneringen av Vildmarksvägen hade vi som mål att toppa Marsfjället. Vi hade inte lyckats hitta så mycket information om vandringsleden. Vi hade även fått en handfull olika bud om hur energi- och tidskrävande vandringen upp till fjället och toppen var. Väl på plats i Fatmomakke hade ett lågtryck dykt in, det kom nysnö på Marsfjället och helt plötsligt fick vi nya bud om att vandringen var 9 km till Marsfjällskåtan med ytterligare 9 branta km upp till toppen – och sen tillbaka. Vi hade med oss packning och turmat (frystorkad mat) för att klara övernattningar – men vi ballade helt enkelt ur och bestämde oss för att nöja oss med vandringen till och från Marsfjällskåtan istället.

Äntligen lite vila!

Vi började vår vandring genom den oländiga terrängen. Vi kunde inte hålla ett högt tempo på grund av alla stenar och rötter som våra fötter hela tiden fick parera emellan. Men vi kunde heller inte sakta ner alltför mycket för då kom myggorna illa kvickt ifatt oss! Att vila blev det inte tal om, förutom när vi kom ut ur skogen och fram till Svartbäcken – där trivdes inte myggen lika bra som vi. Bengt använde sin luva under hatten som myggskydd medan Tina drog på ett myggnät över sin hatt. Tydligen attraherades myggorna mer av Tina, men det kunde de ju göra hur mycket de ville – myggnätet kom de inte igenom!

Svartbäcken.

Enligt oss var detta 7 riktigt tuffa km. Det gick mycket uppför på väg till Marsfjället, det blev mycket att häva kroppen uppför stora avsatser – vilket kändes i knäna dagen efter. Nära fjället mötte vi ett par som tältat ca 70 m från toppen natten som var, och som nu var på väg tillbaka till campingen. De var HELT slut – de också! (Skönt att vi inte var de enda som ansåg denna vandring prövande) De hade gått upp till kåtan dagen innan, försökt att toppa Marsfjället – men inte orkat på grund av den mycket branta sista biten. Enligt dom själva gick det inte att gå mer än 10 steg innan mjölksyran infann sig sista 50 höjdmetrarna. De fick ge upp och nöja sig med att “nästan vara där”. De hade dessutom frusit mycket trots sovsäckar som räckte till -18 grader. Våra går ner till -5 grader…. Ja, vi var ganska glada att vi inte tagit med oss
packning för att tälta och göra ett toppförsök efter den rapporten!

Nu börjar vi se ett slut på skogen, äntligen..
..och där tornar Marsfjället äntligen upp sig! Leden är spångad, där det behövs, och väl utmärkt så det finns ingen risk att gå vilse.
..och där skymtar vi Marsfjällskåtan – vårt nya mål.

Vi blir väldigt glada över att se Marsfjällskåtan efter 2 timmar och 50 minuters vandring. Nu är benen och fötterna bra trötta. Vi skuttar fram sista biten, känner doften av ren – men ser inga – och skyndar oss att fånga så mycket kort som möjligt. Allt är ju vackert, inga kort räcker till. Sen kommer regnmolnen in över bergskammarna. Vi hinner lagom få in all packning i kåtan innan regnet börjar ösa ner. Lika bra att passa på att käka lunch. Rensoppa och ris med kyckling och curry. Turmaten är överraskande god.
Men det är klart, nu smakar allt bra!

Efter lite monteringsmissförstånd av spritköket får vi fart på vattnet.

Vägen hem kändes tuff den också, men vi gick mer nerför så den var helt klart enklare tillbaka – men då var man ju redan uttröttad. De 7 km tillbaka hem tog oss 2 timmar och 10 minuter. Vi träffade en kille på fjället som sprang tur och retur på ungefär 1 ½ timme – ett nytt mål att sträva efter alltså! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *