Vi är inte på topp men på toppen!…

Om vi fick göra det igen, skulle vi inte gå uppför Skuleberget.
I detta inlägg kommer vi att berätta varför vi inte upplevde ens ett uns “Njut-vandring” här.

Här finns möjlighet att klättra Via Ferrata på vajersäkrade leder med 4 olika svårighetsgrader. Det där med att klättra är ingenting för oss, så vi använde oss av bergets stigar för att komma upp och ner.

Skuleberget, Blå stigen, Naturum, Höga kusten
Blå “grottstigen” leder oss i början över sten.

Nr. 1 Som synes på bilden ovan är terrängen allt annat än bekväm. Att gå uppför såna här stenbumlingar tycker vi var helt okej. Men att sedan gå nerför är inte lika lätt – det är nu det börjar slita på kroppen. Vi ser barn i alla åldrar. En del har spädbarn på magen eller ryggen och balanserar sig fram på dessa stora stenpartier. En del föräldrar får bära sina 5-6 åringar eftersom de inte orkar gå längre. Tänk dig själv att balansera med 30 kg på ryggen, risken att trampa snett och skada sig är rätt stor va? Vi ser även pensionärer som förtvivlat kämpar sig uppför för att de har hört talas om utsikten och om toppstugans berömda “Skulevåffla“. Eftersom denna led marknadsförs som “NJUT-VANDRING” för ALLA åldrar så hakar alla på, stora som små. De stackars hundarna ska vi inte ens tala om, vi påpekade för en Chihuahua ägare att det kanske blev lite tufft för hunden – men nejdå…den var van vid att gå mycket.

Branta stegar, Skuleberget, Höga kusten, Blå stigen, Grottstigen, Husbil, Naturum
Lite brant uppför…
Vandring, Skuleberget, Höga kusten, Branta stigar, Stege, Grottstigen, Blå stigen, Naturum
…lika brant är det nerför! (Det är skräckblandad förtjusning)

Efter att ha sett dessa bilder med stegar – skulle du fortfarande tycka att det är lämpligt att ta med din 5-åring upp här? Eller din 70-åriga mamma? Hmm. Inte? Det finns en alternativ väg att gå, som vi tar nerför. Den innefattar inga stegar, men är nog så besvärlig ändå.

Höga kusten, Skuleberget, Vandring, Husbil
Utsikt från Skuleberget.
Höga kusten, skuleberget, Vandring
Utsikt från Skuleberget.

För oss är det helt okej att kämpa oss uppför denna Blå stig. Vi vet ju att vi får belöning i form av utsikt och våffla när vi kommer upp. Vi tar några korta pauser under våra 45 minuter upp mot toppen.

Nr. 2 Väl uppe sköljer besökshysterin över oss. Vi hade väl inte förväntat oss att vara ensamma, men kanske inte fullt såhär många heller. Det blir en fin utsikt till ljudet av E4:an som passerar nedanför, telefoner som blippar och hundar som skäller ut varandra. Vi ställer oss i kön till toppstugan för att “hämta ut” vår belöning. Här sätter både trängsel och priser stopp för all lust. En “Skulevåffla” med sylt & grädde 70 sek. Nej tack, våra bananer är goda nog.

Höga kusten, Skuleberget, Vandring, Toppstugan, Utsikt, Husbil
Utsikt från Skuleberget.

Vi vandrar istället den 900 m långa Kalottstigen som går runt hela toppen. Den är riktigt bekväm att gå. Sen beger vi oss nerför igen, och nedstigningen finns det ingen som helst njutning i!

Höga kusten, Skuleberget, Naturum, Friluftsbyn, Husbil, Världens högsta kustlinje
Kustlinjen stiger med 8 mm per år.
Skuleberget, Linbana, Lift, Husbil, Snålskjuts, Höga kusten
Skulebergets liftar för den som vill åka snålskjuts – men inte i år!

Vi hade hellre tagit liften ner, om den hade varit igång.
Men i år är den tagen ur tjänst för underhåll och reparation.

Nr. 3 Så börjar vi att gå den blå stigen nedåt. Inte samma som vi gick uppför – utan en som ska vara mindre brant och enklare. Ja, helt klart är den mindre brant men nästintill svårare att gå – åtminstone nerför. Vi kämpar säkert 1 ½ timme innan vi har kommit ner på plan mark igen. Vi går delvis på klapperfält och delvis på stenhällar. Det är ett under att vi inte skadar oss för benen skakar av belastningen. En timme in på nedstigningen ställer sig Tina och tittar efter Bengt som fortsätter pinna på med sina långa ben. Jo, det är lagom enkelt att häva sig upp och ned när stenarna närapå når halvvägs upp på låren… 10-åringen i henne är SÅ nära att sätta sig rakt upp och ner och vråla: “Jag går inte en meter till!”. Självbehärskningen tar som tur är över och vi lyckas ta oss tillbaka till husbilen som vi parkerat vid Naturum.

Skuleberget, Skulerövaren, Höga kusten, Vandring, Husbil, Friluftsbyn, Naturum
Hejdå Skulerövaren! Vi kommer ALDRIG tillbaka!

Vi hade planerat att besöka Skuleskogens Nationalpark. Där finns det fina uppställningsplatser för oss med husbilar. Kruxet är bara att ta sig dit. Vägarna till väst- och sydentrén är grusvägar. Vi försökte att ta oss fram till sydentrén men fick vända direkt när asfaltsvägen övergick till en 4 km lång grusväg. Grusvägen startade med en uppförsbacke som vi stod och slirade i. Det får bli en annan gång helt enkelt, med mindre bil. (Känns som vårt nya mantra)

Höga kusten bron, Husbil
Höga kusten bron

Vi fortsätter vår resa längs Höga kusten och passerar den berömda bron. Vi tycker nog att vägen är aningen överreklamerad, men visst är det fina vyer här och var. Vi känner inte något behov av att åka den igen. Sen är man ju såklart bortskämd med vackra vyer i Sydeuropa och kanske lite “immun” mot vardagsvackra ting? Några idylliska foton fick vi i farten!

Sverige, Sockerbitar, Husbil
Svenska “sockerbitar” längs vägen med husbilen.
Höga kusten, husbil
Svensk idyll vid Höga kusten.
Höga kusten, Husbil
Sommar, sommar, sommar!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *