spanien, vägen till havet, på väg

En gång favorit inte alltid favorit!

Europa, Plåtis, Spanien

Agua Amarga – en dåligt bevarad hemlighet.

Förra året hittade vi lugnet i den mycket lilla och stillsamma byn Agua Amarga, precis intill Medelhavet. En nystartad ställplats med en ganska ocharmig värdinna hälsade oss välkomna. Med kanske 5 husbilar som grannar stortrivdes vi verkligen i denna nyfunna pärla med naturen inpå knuten. Förra året njöt vi här av härliga cykelturer och underbara promenader. Vi njöt av lugnet och av ron, av stillheten och de uteblivande turisterna. Kanske var vi naiva som trodde att denna plats skulle förbli en välbevarad hemlighet. Denna gång möttes vi av något helt annat!

Medelhavsvägen från Murcia kantas av härligt gröna kullar och när vi kommer närmare kusten plattas landskapet ut och odlingarna breder ut sig längs vägarna. När vi kommer fram till Agua Amarga (se förra årets inlägg HÄR) får vi oss en REJÄL chock. Ställplatsen är fylld till bredden med tyskar och britter. H J Ä L P ! Vad hände med vårt paradis? Pitcharna har fått en minskad bredd för att få plats med fler husbilar, nu kanske det står 30 husbilar här totalt. Det är i stort sett omöjligt att parkera i sin ruta och få plats med stol och bord för att sitta ute. Även för oss med en mycket mindre bil än föregående år. Då hade vi ju hur mycket yta som helst att njuta på. Girigheten har visst tagit överhanden på denna ställplats. Det enda som verkar vara sig likt är värdinnans bristande charm. Snacka om att vi blev besvikna. Så besvikna att vi efter vår ankomst ca 16,00 inte lämnade plåtisen förrän vi tömde tankarna och åkte därifrån förmiddagen därpå. Kanske ska man ibland låta en favoritplats finnas kvar i minnet och inte utöva en favorit i repris i tron att det ska vara likadant. Självklart vill många husbilister hit, naturen är ju fortfarande densamma även om ställplatsen är full. Dessutom skulle kanske ställplatsen ha fått lägga ner om inte så många husbilister hittat hit. Och ska vi vara ärliga så gillar ju de flesta att socialisera, det är ju vi som är lite mer introverta. Men här var ett evinnerligt kackel på ställplatsen eftersom alla var ute i det fina vädret. Husägarna intill boplatsen verkar däremot ha gått all in med galande tuppar och skällande hundar – allt för att skrämma bort oss kacklande och musikspelande husbilister?

Dagen därpå fortsätter vi villrådigt genom naturreservatet Cabo de Gata. Innan vi kommer fram till Las Negras åker vi igenom ett enormt odlingslandskap med plasttak som skydd följt av ett slumområde. När vi kommer fram till byn möts vi av något som liknar ett tattarläger för campare. Inga förbudsskyltar hindrar husbilar, husvagnar, plåtisar, vans, ombyggda lastbilar och vanliga personbilar från att stanna hur länge man vill och detta verkar utnyttjas med råge. Omedelbart lider vi med husägaren som har blivit omringad av alla dessa campare. Vi bestämmer oss direkt för att vi inte tänker övernatta här utan går en sväng i området innan vi åker vidare. Inne i byn, som verkar bestå mestadels av igenbommade semesterhus, finns några restauranger och barer som håller öppet. På uteserveringarna sitter människor som ser ut att ha levt ett hårt liv med för högt intag av fel sorts vätska eller mediciner. Men en kort promenad från allt det där hittar vi lite vackra vyer, nakenbadare och en fin camping med egen sandstrand.

Vi åker vidare till La Isleta del Moro och går förbi stora och överfulla restauranger. Krämig paella och nybakt pizza lockar på oss från borden men vi står emot frestelsen denna gång. Vi fortsätter förbi El Pozo de los Frailes mot en ställplats inlindad mellan växthus. Här råder vi bot på lappsjukan som rått när vi blir grannar med ett svenskt par.

Idag ska vi fortsätta utforska detta naturreservat med siktet inställt på San José. Nu har vi laddat om och hittat tillbaka till utforskarglädjen som tillfälligt fått sig en törn när vintern inte blev som vi tänkt. Med dessa vackra vyer verkar det ju VANSINNIGT att sitta här och tycka synd om oss själva?! Nej, vi har det bra.

8 thoughts on “En gång favorit inte alltid favorit!

  1. Tack för info om Agua Amarga. På väg dit. Tyckte också det “var” en fin plats förra året. Men det finns ju så många andra fina lugna platser. Står nu ute på La Manga tillsammans med många andra husbilar. Men alla är sååå tystlåtna. Det är väl havet och de fantastiska vyerna som gör folk stumma?

    1. Trodde La Manga bara var höghus och hotellkomplex så vi har susat förbi både i år och förra året. Men det låter ju som att vi missat nåt fint! Kanske hade vi otur i Agua Amarga med kompis-träffar. Vi brukar undvika stora ställplatser annars, vi trivs bäst med högst en handfull grannar 🙂

      1. Jo så är det en riktig “turistgrej”. Men naturen är så vacker.(tycker jag) Medelhavet på ena sidan och saltsjön/lagunen på andra, omgiven av havet. Men det finns ingen riktig ställplats,bara p-platser.

        1. Vanliga p-platser är minst lika bra som en ställplats – sålänge man inte behöver servicen. Ett mycket bra komplement tycker vi! Nästa gång vi passerar svänger vi nog in och kollar läget 🙂

  2. Jag förstår precis vilken bild du vill förmedla med ordet “tattarläger”. Däremot tar jag illa vid mig av ordet i sig. Det är inte längre ansett som riktigt rumsrent, eftersom det gränsar till hets mot folkgrupp. Tattare var ett nedsättande ord för resandefolket, och att då använda ordet tattarläger hamnar i samma kategori som att använda ordet negerboll. Här finns en länk där ordet iofs inte har blivit bedömt som hets mot folkgrupp, men det verkade bero mer på att uppsåt saknades. Men länken visar att det är ett känsligt ord.
    https://www.dagensmedia.se/nyheter/medievarldens-arkiv/tattarlager-inte-hets-mot-folkgrupp/

    1. Hej Elisabeth!
      Tack för att du väljer att kommentera, trots att det säkert hade varit enklare att bara släcka ner sidan för att aldrig titta in igen. När vi beskrev parkeringen i Las Negras hade vi inte en tanke på att någon kunde ta illa vid sig genom ordvalet vi gjorde. Vi själva tänker inte på ett särskilt folkslag vid den beskrivningen och ser dessutom oss själva samt andra övervintrande husbilister som ett resande folk också. Vi båda har ursprung i just resande folk från Finland och Ryssland. Men ja, självklart förstår vi hur du menar! Vi ska i fortsättningen reflektera lite mer över våra ordval och inte låta tangentbordet flöda alltför fritt! Ibland glömmer man att vi skriver en offentlig dagbok som kan påverka andra än oss själva. Det var bra att få en påminnelse om det. Ha det fint sålänge!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *