Úbeda, spanien, världsarvsstad, renässansbyggnader, lyktstolpe

Úbeda och tillfälligheter

Europa, Plåtis, Spanien

Sist ni hörde av oss hade vi precis stannat till i Cazorla. En stad på kanten till ett naturreservat. Mitt ute i ingenstans (tycker vi) kryllar det av människor, hus och butiker. Med större städer kommer också större problem, tyvärr. De små glimtar vi ser när vi åker igenom Cazorla ger intrycket av en fin stad. Det finns många utkiksplatser ovan staden och på båda sidor av staden. Här finns en handfull vandringsleder att välja mellan. En startar till och med på ett av stadens torg. När vi gör efterforskningar på internet växer intresset att utforska staden och berget inpå knuten. Tills vi lägger märke till att det finns ännu en ställplats i staden. Den har fått ganska dåliga recensioner där det nämns inbrott, försök till inbrott, stökiga ungdomar som stört och folk som lämnat sen på kvällen och mitt i natten. Så trist!! Vi läser allt detta innan vi ska sova på kvällen, där står vi – med lyckligtvis en granne – på en kolsvart parkering. Vi bestämmer oss för att inte lämna husbilen dagen därpå och åker motvilligt därifrån med ett osett Cazorla. Vi vill inte ta några onödiga risker, konsekvenserna av ett eventuellt inbrott skulle troligtvis påverka vårt förtroende för alla platser i framtiden. Om vi inte läst detta och ingenting hade hänt oss, så hade vi gett en helt annan rapport från Cazorla.
Det är hela tiden tillfälligheter som avgör vad vi gör.

Úbeda

Vi rullar alltså vidare till en ställplats intill en polisskola i Úbeda. Japp, nu går vi all-in på säkerhet, haha. En tillfällighet men en mycket passande sådan just denna gång. Staden är ett populärt stopp för husbilister och ställplatsen blir full tidigt på dagarna – även under lågsäsong och på vardagar. Tillsammans med grannstaden Baeza utgör dessa två ett av Unescos världsarv. Detta beror på de kvarvarande renässansbyggnaderna från 1500-talet som finns i båda städerna. Anledningen till att de står kvar är att det inte var så populära orter de följande århundradena och man satsade inte pengar på att modernisera byggnaderna här. Vi känner igen arkitekturen och de röda texterna på husen från Salamanca. Barnen går på medeltida vandringar ledda av riddare och munkar. I Úbeda går vi på en smärtsam rundvandring på två timmar innan vi ger upp. Hälta sätter krokben för våran upptäcksresa och doktor Bengt ordinerar vila. Vi åker till grannstaden Baeza som vi tänkte ta en tur i. Vi kommer fram till en nybyggd och fint organiserad ställplats. Vi får tyvärr dåliga vibbar och märker att husbilarna som står här snart har åkt härifrån, en efter en. Vi känner inte för att övernatta själva efter magkänslan vi fått och åker tillbaka till ställplatsen i Úbeda för natten istället.

Många hus har såna här vackra balkonger. Den lokala smeden har ett utställningsrum där han säljer sina alster. Hade vi haft en större husbil så hade Bengt köpt med sig det mesta. Tur för plånboken att vi bor litet! Längre bort på samma gata hittar vi en fin butik med massor av vackra lampor i alla färger och former.

Första advent firar vi i Doña Mencía till regn.
Snopet nog hade vi, utan att tänka på adventstider, druckit upp de två flaskor glögg vi hade med oss. Och inget lager med pepparkakor och ädelost hade vi med oss. Ingen ordning i detta torp! Det fick bli en apelsin till adventsfikat!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *