Husbil över Flatruet

Skakade men inte rörda av Flatruet.

Europa, Norra Sverige, Plåtis, Sverige

Funäsdalen – Mittådalen

Egentligen skulle vi åka från Hede till Mittådalen via Messlingen. Detta för att vi ville se hällmålningar och hällristningar i Ruändan. Den grusvägen var som en blandning mellan dragspel och färist så vi vände ganska omgående och tänkte att vägen från Funäsdalen säkert är bättre. Jo, den var allt lite bättre, men det var nog faktiskt marginellt. Medan den oöppnade förpackningen med vispgrädde i kylen ändrade form till lättvispad grädde så blev vi mer skakade än rörda av vyerna. Vad vi inte visste då var att vyerna till Mittådalen skulle imponera mer på oss än vyerna på själva målet på resan; Flatruet! Ruändan hoppade vi över helt eftersom vi kände oss nog omskakade.

Mittådalen

I Mittådalen köpte vi en bit rökt reninnanlår och rökt renkorv.

Flatruet

Över Flatruet går Sveriges högst belägna landsväg 975 m ö h.
Vägen invigdes för snart 82 år sedan.

Flatruet, kalfjäll, plåtis, Sveriges högsta allmänna väg, Helagsfjället

När vi efter en kurvig grusväg med mycket trafik i bägge riktningar kommer fram till Flatruet tittar vi aningen oförstående ut på det flata landskapet. Två renar ligger och idisslar i den stekande solen. De riktigt flämtar i takt till den tropiska värmen, idag är det ofattbara +30. Vi döper de enda renarna vi ser på fjället till Reinar och Einar. Vi misstänkte redan på vägen hit att det kanske inte skulle finnas så mycket renar på kalfjället under denna värmebölja. Om vi själva vore renar skulle vi nog hellre gömma oss i skogarna eller vila på de sista snöfläckarna.

Kanske imponeras vi inte så mycket av Flatruets fjällvyer eftersom vi redan har så vackra minnen och vandringar med oss sen tidigare från fjällvärlden. Kanske är det renarna som står för hela upplevelsen och att avsaknaden av dom endast efterlämnar ett stort platt kalfjäll med Helagsfjället som pockar på uppmärksamhet långt där borta.

När vi förra året fick vända med bamsebussen på den blöta grusvägen fanns det ingen anledning till att hänga läpp. Det fanns ingen anledning att ta revansch i år med mindre bil. I våra ögon var det inte värt att skumpa runt på en gropig och vågig väg i en timme för att komma till och förbi Sveriges högsta allmänna väg 975 m ö h! Fast vi körde sakta ruskade det mesta runt i plåtisen. Nja, vi tyckte då inte att det var värt allt skakande och vibrerande som bilen fick utstå. Vi vill gärna ha den hel ett tag till. Visst är det ändå fantastiskt att denna väg finns så att ALLA oavsett fysisk kondition har möjlighet att få uppleva fjällvärld! Men vägen är värd att förbättras, både för besökare och boende. Själva känner vi oss nöjda med att ha åkt Flatruetvägen så att vi inte behöver göra det igen.

Flatruet, kalfjäll, plåtis, Sveriges högsta allmänna väg, renar
Flatruet, kalfjäll, plåtis, Sveriges högsta allmänna väg
Flatruet, kalfjäll, plåtis, Sveriges högsta allmänna väg

På vägen från Ljungdalen och förbi Storsjö kom ett gäng med fjällkor på vägen. Vad som var tänkt att bli en dag fylld med renar resulterade i en jäkla massa kossor överallt 🙂

2 thoughts on “Skakade men inte rörda av Flatruet.

  1. Tjusningen med Flatruet är väl just det platta, mitt där uppe. Så klart ska där finnas renar, då jag var där var det kalvmärkning och slakt och väldigt mycket aktivitet av samer, många i folkdräkt och turister. Men tiderna förändras! Och värmen gör nog att sånt inte kan göras i vilket fall.
    Städjan var verkligen mer imponerande.

    1. Ni var säkert där en speciell dag som utannonserades och lockade många besökare. En sån dag skulle det såklart vara häftigt att vara på plats! Håller med om Städjan 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *