Sånfjället i Härjedalen

Mot Lillfjället i Sonfjällets nationalpark

Europa, Norra Sverige, Plåtis, Sverige

10% risk för regn – hela dagen utlovar flera väderappar. I flera dagar har vi bevakat vädret och längtat hit, till Sånfjället, där vi nu ska kunna gå en tur på fjället i solskenet. Ha! Gick vi verkligen på den? Jodå, med hull och hår. Och solen sken faktiskt när vi anlände till Nyvallen.

Dagen börjar med att vi åker 17 km på en grusväg från (ungefär) Hedeviken mot Nyvallens fäbod. Det var en sån där lömsk grusväg som såg fin ut men som fick allting att skaka och skallra i husbilen. Det får gå, vi vill till det vackra Sånfjället och en dålig grusväg ska inte få stoppa oss. Väl framme råder parkeringskaos. Vi har enorm tur som lyckas knipa en plats av ett par som precis ska lämna området. Parkeringen är full och bilar står halvvägs ner i diket i flera hundra meter. Vi som trodde vi skulle bli hyfsat ensamma här kunde inte haft mer fel. Fäbodsverksamheten verkar helt stängd denna sommar, antagligen pga Covid-19. Vi börjar att traska på vandringsleden mot fjället. Passerar den egentliga vandringsleden upp som är avspärrad pga slitage. Naturen måste läka efter allas kängor och skor. Efter knappt 15 minuter kommer första regnskuren. Vi provar att vänta ut den under en gran men efter nästan 10 minuter åker skaljackorna på, det är ingen idé att vänta på vädret. Vi möter folk hela tiden och stigen är så nertrampad och lerig att de nästan glider på sina gympadojor nerför den branta leden. Vi är glada att ha kängorna på som passar lite bättre för underlaget. Det tar oss ungefär 45 minuter att nå Lillfjället på Sonfjället.

Sånfjället, Sonfjället, Härjedalen, Nationalpark, vandringsled, Lillfjället, regnbåge

Hela vandringsleden är en av de brantaste vi någonsin gått och dessutom väldigt lerig. Och ärligt talat är inte utsikten så imponerande som vi hade trott heller. Vi slog oss ner en bit ifrån alla familjer och kompisgäng som intagit Lillfjällstoppen. Vi tänkte äta vår matsäck men regnet hade andra planer för oss. Lika bra det, här var så jäkla kallt ändå! Vi tittar upp mot Högfjällstoppen och tänker att turen nog inte hade tagit så lång tid ända upp. Men vi ser också hur brant det fortsätter upp och vandrarna på stigen står nästan stilla. Valet är enkelt och vi väljer att gå över skrevan och följa den gamla (avspärrade) leden ner till parkeringen igen. Leden vi gick upp hade varit riktigt obehaglig att gå ner eftersom man mer eller mindre gled på leran. Den gamla leden var däremot torr och vi följde bara bäcken ända fram till fäboden, på 30 minuter är vi nere igen. Ganska oinspirerade och oberikade av en brant, lerig och rätt så tråkig vandring. Tyvärr Sonfjället, du lämnar inget minnesvärt avtryck hos oss!

Härjedalen, ren

Vi stannar till vid en badplats längs vägen mot Sveg och det blir en fin avslutning på dagen med egen sandstrand. Vi njuter av utsikten mot Sånfjället mer än vi njöt av utsikten från det. Så avslutar vi lördagen med räksmörgås, vitt vin och en värmande kvällssol. Hur kan man inte älska husbilslivet med all frihet och alla upplevelser det innebär?!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *