Los Koboltgruvor

Los koboltgruvor

Europa, Norra Sverige, Plåtis, Sverige

Det kom sig att vi oplanerat hamnade i Los och följde skyltar mot koboltgruvorna. Orörd gruvmiljö sedan 1700-talet. Fast egentligen är den allt annat än orörd sedan den sist var i bruk. Gruvan gick i konkurs och stängde år 1773, 43 år efter födelsen pga att tillgången av malm minskat drastiskt och därmed utvinningen av vismut, koppar, nickel och såklart kobolt. För 30 år sedan skapades eldsjälsföreningen Loosgrufan och tillsammans lägger gruvans vänner ner över 7000 arbetstimmar på att göra gruvan besöksvänlig. Efter 200 år har gruvgångarna fyllts med miljontals liter vatten, sten och skräp. Lovisagruvan är djupast med sina 40 meter. Våren 1992 visas gruvan för första gången upp för allmänheten och sedan dess har arbetet med Los gruvmuseum fortsatt till vad det är idag.

Varje heltimme erbjuder engagerade guider visningar av gruvorna. Man får det berättat för sig om hur man sprängde i berget genom att tända eldar på kvällen. Tidigt på morgonen släcktes eldarna av några få gruvarbetare som med lite tur överlevde både stenras, fall från stegar samt os och rök från eldarna. När den värsta röken vädrats ur klättrade gruvarbetarna ner i gångarna för att fortsätta brytningsarbetet. Det sägs att man kunde identifiera vilka som arbetade i gruvan efter deras brännskador i ansiktet. De ska ha haft tända, tjärindränkta vedpinnar i munnen för att kunna klättra nedför stegarna med fria händer. Verktygen hade de på ryggen och för att bryta malmen använde man sig av spett, släggor, kilar och långa träkäppar med metallspetsar. Klicka HÄR för att komma till deras hemsida.

Det här fotot måste vi bara bjuda på, kalhyggena fyllda med blommor är så vackra nu! Men vad heter dessa egentligen? Mjölkört, rallarros eller eldört? Eller är allihopa rätt?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *