I en gotländsk skogsglänta på öns östkust hittar vi ett enormt gravfält med 350 synliga gravar. Majoriteten av gravarna har funnits här sedan 600-700 talet. Ungefär 60 av dessa järnåldersgravar har undersökts. De döda brändes oftast på bål med sina egna kläder och smycken. I vissa gravar har man också hittat lerkärl, kammar, vapen eller redskap. Bålresterna täcktes sedan av sten och här på Trullhalsars gravfält finns flera olika varianter av gravar. Gotland är fylld till bredden med gamla fornlämningar – och vi har sett många av dom – men just denna plats är verkligen något alldeles extra. Det ligger i luften. En stämning som inte går att ta på men som den blommande ljungen försöker att förmedla till oss. De mogna och enorma lingonen lyser rött intill gravarna som för att påminna oss om att detta är en dödens plats. Och även vi lämnar lingonen orörda kvar på den gamla kyrkogården.
En enkel rest sten. 
Ett toppigt och runt stenröse. 
Ett stenröse inramad av staplad kantsten; kallmur. 
En ring av resta stenar; domarring. 
En större sten ovanpå tre mindre stenar. 
Ett stort gravröse intill vägen; rojr på gotländska.
